Jämställdhetspolitik

Det går omöjligen att förneka att ett utav 2000-talets allra hetaste ämnen varit jämställdhet mellan kön, ras, sexualitet och så vidare.
Även för mig är detta en fråga som jag tagit till hjärtat och "bollat" med mig själv vid diverse olika tillfällen.

Sverige är idag känt som ett land där kvinnor och män kan vakna upp på i stort sätt lika villkor.
Ett land där vi kan känna oss som jämlikar och inte "de" eller "vi.
Hur kommer det sig då att frågan har vuxit sig såpass stor?
Det är svårt att förneka att det blivit en sorts trend att värna om lika villkor, en trend som även media har greppat för länge sedan.
Vi matas med statistiska undersökningar gällande ämnet till frukost, lunch och middag och påvisar ett tydligt fel, som måste rättas till. Kvinnor har nämligen inte samma snittlön som män, tar ut mer föräldraledighet osv.
För att påskynda processen och samtidigt vinna popularitet så kommer då politikerna med diverse olika förslag.
Många gånger har dessa förslag innefattat lagstiftade kvoteringar inom t ex föräldraledighet, regeringen, riksdag, etc.

Men är det rätt sätt? Jämställdhet stavas inte "tvång" men är snarlikt "kunskap"
Att istället lägga tid och pengar på information, kampanjer, osv skulle slå mycket hårdare i dagens samhälle då vi i det stora hela redan är ett utav de största länderna inom frågan.
Ett utav de stora problemen med olika löner har med mentalitet och utveckling att göra.
Män har i alla tider haft möjligheten att ta för sig och stå upp för sig och därmed komma längre i löneförhandlinger medan kvinnor inte är där riktigt ännu.
Med tid och information eller utbildningar i frågan kommer detta att förändras, det handlar mycket om tålamod.
Vad gäller föräldraledighet så handlar det i grund och botten om samma sak då de flesta familjer väljer att kvinnan stannar hemma därför att mannen har högre lön. Dock inte alltid.
Min åsikt i frågan skulle förvisso snarare vara att staten inte har med det att göra utan varje enskild familj har rätten att göra sina val då det gäller deras barn.

-Jimmy

Och så hälsar vi...

Och så hälsar vi, det var i vart fall vad min egen mor sade då jag träffade nytt folk som liten pojke.
Det känns väldigt relevant just nu då jag suttit en stund och funderat på vad jag ska skriva
hur svårt var det egentligen?
Ett introduktionsinlägg och en hälsning känns ju så uppenbart då man tänker efter.

Det ni kommit till nu är hursomhelst min(Jimmys) egna blogg.
Vad handlar den om, vad är syftet?
Pftja, jag brukar ofta få höra att jag är en tankspridd person, fast likväl intresserar samma personer sig ofta för mina tankar.
Så varför inte bygga vidare på detta? Jag kommer alltså förmodligen att skriva om vad som går runt i min skalle och om vad jag har åsikt gällande diverse olika aktuella, inaktuella eller interna ämnen.

Vem är jag egentligen? Det var inte helt rätt av mig att missa introduktionen utav mig själv helt och hållet för den delen.
Jag är då Jimmy, 16 år.
Bor i Sollentuna och har precis påbörjat mina studier på Danderyds gymnasium.
I övrigt så är jag intresserad av saker så som kläder, politik, ekonomi, litteratur och historia.

Så länge jag håller bloggen igång tror jag att det kommer att vara omöjligt att missa vem jag är, vad jag står för osv så jag väljer att inte gå in mer än så på vem jag är.

"Säg adjö" är också något som jag fick banka in i skallen som liten.

Ciao", adjö, "bye", "au revoir", osv.