Esaias Tegnér och dennes verk är sedan länge någonting jag håller kärt och jag tänkte här publicera lyrik av nämnda som tilltalar mig mycket.
Förvisso tror jag inte att alla håller med mig om att svenskan är vackert, fast med rikligt betänkt retorik så blir det absolut ett av de vackraste språken i världen och överträffas, i min mening, endast av italienskan.
Och för de som inte visste har jag läst engelska, spanska, latin, italienska och japanska hittills. Mina japanska studier avslutades, tyvärr, mycket kvickt dock.
"Grekiskan
Sångmön älskar dig högst, ty modersmålet är kärast.
All den olympiska ätt, gracerna talte som du.
Troget, som klädningen fäst uppå den badande flickan,
Låter du känslorna ses, röjer du tankarnas växt.
Latinet
Ren är din stämma och skarp som rasslet av härdade klingor,
Hårt, som erövraren hövs, ljuder ditt härskareord.
Stolt, oböjlig och arm; men ur graven behärskar du ännu
Halva Europa. Därpå känner man romarn igen.
Italienskan
Nöjets och trånadens språk, du är blott en stämma ur flöjten,
Hela ditt väsen är sång, varje ditt ord en sonnett.
Älskade duva, bliv kvar och kuttra om längtan och njutning:
Skada ändå, i ditt land sjunga kastraterna bäst.
Spanskan
Skön skall du vara och stolt. Jag känner dig icke, men mången,
Vilken ej känner dig mer, prisar dig högt i vår Nord.
Franskan
Jollrande hoppar du fram och ljuger och komplimenterar,
Dock är din artighet täck, dock är ditt läspande sött.
Hylla vi längre dig ej som drottning för systrarna alla,
Ännu som sällskapsdam lyssna vi gärna till dig.
Skona oss blott för din sång; den är som en dans av de döve:
Fötterna röra de väl, takten förnimma de ej.
Engelskan
Språk för de stammande gjort, vart ord är ett embryon hos dig,
En hälft stöter du fram, en hälft sväljer du ner.
Allt i ditt fädernesland med ångmaskiner bedrives;
Käraste, skaffa dig snart en för din tunga också!
Tyskan
Frisk, starklemmad och grov, en jungfru fostrad i skogen,
Smidig därjämte och skön; endast är munnen för bred.
Litet raskare ock! Lägg av ditt flegma, att icke
Meningens början är glömd, innan man hinner dess slut.
Danskan
Mig behagar du ej. För veklig för nordiska styrkan,
Även för söderns behag mycket för nordisk ännu.
Svenskan
Ärans och hjältarnas språk! Hur ädelt och manligt du rör dig!
Ren är som malmens din klang, säker som solens din gång.
Vistas på höjdernas du, där åskan och stormarna tala,
Dalarnas lägre behag äro ej gjorda för dig.
Spegla ditt anlet i sjön, och friskt från de manliga dragen
Tvätta det främmande smink, kanske det snart är för sent."
lördag 15 november 2008
fredag 14 november 2008
Carnegie
Och så har Carnegie investmentbanken förstatligats.
Okej, förvisso inträffade det för ett antal dygn sedan, fast jag hade tänkt att jag skulle låta ämnet ligga. Men då jag insåg hur ofattbart okunniga somliga (socialist)bloggare är inom ämnet så ångrade jag mig.
"Carnegie är en ledande oberoende investmentbank med nordiskt fokus. Carnegie skapar mervärde för institutioner, företag och privatkunder inom områdena värdepappershandel, investment banking, kapitalförvaltning, private banking och pensionsrådgivning. Antalet medarbetare uppgår till cirka 1 100, fördelat på kontor i åtta länder. Carnegie-aktien är marknadsnoterad på den Nordiska Börsen."
Från Carnegie.se
Nåväl, det jag har sett att allt för många bloggare anser är att Carnegie skulle ha tillåtits att gå omkull.
Varför?
Jo, för att de inte är tillräckligt stora och därför att de får skylla sig själva.
Tyvärr är det inte riktigt så enkelt.
Alla banker i ett land ingår i det finansiella systemet och är viktiga för den finansiella infrastrukturen, ifall man uttrycker det så.
Oavsett ifall Nordea eller Carnegie är den bank som går omkull först så innebär det att en dominobricka faller, om än längre ned i ledet.
Men för de som inte visste det så står finansvärldens domino brickor i en cirkel och inte en rangordnad rad och skulle den minsta av alla brickorna falla så finns det en stor risk att den slår till nästa bricka, därefter vet vi alla hur det brukar se ut.
Detta är vad som orsakat att den "krisen" vi nu befinner oss i är så pass omfattande.
Den största brickan, USA, blev påverkad av dess egna småbrickor.
För som de flesta kanske minns så var det mindre banker som föll först.
Krisen påbörjades alltså i USA och idag så förstatligades banken Parex (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=849599) i Lettland.
Därtill så bör även någonting som jag skrivit vid ett tidigare tillfälle förstås.
Allt som påverkar de stora företagen, oavsett statliga eller privatägda, påverkar oss alla som individer.
Och vi påverkar dem, så det är dags för det svenska Jantesamhället att sluta betrakta det som "vi och dem" för så är det inte. Vi är dem.
Okej, förvisso inträffade det för ett antal dygn sedan, fast jag hade tänkt att jag skulle låta ämnet ligga. Men då jag insåg hur ofattbart okunniga somliga (socialist)bloggare är inom ämnet så ångrade jag mig.
"Carnegie är en ledande oberoende investmentbank med nordiskt fokus. Carnegie skapar mervärde för institutioner, företag och privatkunder inom områdena värdepappershandel, investment banking, kapitalförvaltning, private banking och pensionsrådgivning. Antalet medarbetare uppgår till cirka 1 100, fördelat på kontor i åtta länder. Carnegie-aktien är marknadsnoterad på den Nordiska Börsen."
Från Carnegie.se
Nåväl, det jag har sett att allt för många bloggare anser är att Carnegie skulle ha tillåtits att gå omkull.
Varför?
Jo, för att de inte är tillräckligt stora och därför att de får skylla sig själva.
Tyvärr är det inte riktigt så enkelt.
Alla banker i ett land ingår i det finansiella systemet och är viktiga för den finansiella infrastrukturen, ifall man uttrycker det så.
Oavsett ifall Nordea eller Carnegie är den bank som går omkull först så innebär det att en dominobricka faller, om än längre ned i ledet.
Men för de som inte visste det så står finansvärldens domino brickor i en cirkel och inte en rangordnad rad och skulle den minsta av alla brickorna falla så finns det en stor risk att den slår till nästa bricka, därefter vet vi alla hur det brukar se ut.
Detta är vad som orsakat att den "krisen" vi nu befinner oss i är så pass omfattande.
Den största brickan, USA, blev påverkad av dess egna småbrickor.
För som de flesta kanske minns så var det mindre banker som föll först.
Krisen påbörjades alltså i USA och idag så förstatligades banken Parex (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=849599) i Lettland.
Därtill så bör även någonting som jag skrivit vid ett tidigare tillfälle förstås.
Allt som påverkar de stora företagen, oavsett statliga eller privatägda, påverkar oss alla som individer.
Och vi påverkar dem, så det är dags för det svenska Jantesamhället att sluta betrakta det som "vi och dem" för så är det inte. Vi är dem.
måndag 13 oktober 2008
Finanskris á la 2000-tal
Under rådande finanskris har nu stat efter stat plockat fram ett eget(eller som i EU, gemensamt) räddningspaket för att lösa problemet.
Och i samband med detta går bloggare, skribenter och ekonomer lite vart som och hävdar att det är skattebetalarna som får stå för skulden.
Personligen finner jag det hela löjligt, ja det är skattebetalarna som betalar, men det många ser ut att förglömma är att skatt inte endast betalas ut av arbetarklassens individer utan även de ansvariga och det är just av anledningar som dessa som vi gör det, för att staten ska kunna stå upp för oss alla.
Jag kommer frivilligt skatta för att jag vill se rena parker då jag tar mig en morgonpromenad, likväl som jag skattar för att kunna få hjälp ifall det händer mig något, skulle det nu hända något med min överordnade, så drabbar det även mig.
Likt en lavin, faller det på toppen drar detta med sig än mer och det faller nedåt, det drar med sig allting och skapar förödelse och detta fortgår tills dess att dess fart avtar.
Även bolag beskattas och deras anställda, innebär inte detta att de har samma rättigheter till stöd då det uppstår problem? Handlar det inte om solidaritet?
Som öppen liberal är jag förvisso för att staten ska vara så liten som möjligt, men vi betalar inte skatt idag för att staten ska kunna sitta på pengarna, det är till för att säkra vår välfärd.
Faller den översta biten faller alla bitar. Detta gäller oavsett kapitalism, socialism, kommunism eller liberalism.
Det som skiljer det kapitalistiska systemet från kommunism/socialism i det här fallet är att toppen av isberget inte är ett statligt bolag utan det är fria individer som kämpat sig dit där de är idag och att övriga delar utav världen gjort sig så beroende utav denna topp vilket skapat ett enda berg och ingen bergskedja har skapat denna enorma finansiella kris som vi ser idag.
Detta går att jämföra med Sverige i början av 90-talet, eller sovjet, där staten missköttes och resten av samhället föll.
På vilket sätt är då det socialistiska systemet säkrare än det kapitalistiska? Är vi idiotsäkra därför att det sitter en parlamentariker och bestämmer istället för en utbildad ekonomi som grundat en bank?
Nej.
Det finns alltid exempel på politiker som skulle kunna skapa lika mycket förödelse som denna finanskris nu gör.
Nåväl, vi kan ju vända oss till anarki så har vi utspridda små snöfläckar att trampa på om inte annat? Haha.
Och i samband med detta går bloggare, skribenter och ekonomer lite vart som och hävdar att det är skattebetalarna som får stå för skulden.
Personligen finner jag det hela löjligt, ja det är skattebetalarna som betalar, men det många ser ut att förglömma är att skatt inte endast betalas ut av arbetarklassens individer utan även de ansvariga och det är just av anledningar som dessa som vi gör det, för att staten ska kunna stå upp för oss alla.
Jag kommer frivilligt skatta för att jag vill se rena parker då jag tar mig en morgonpromenad, likväl som jag skattar för att kunna få hjälp ifall det händer mig något, skulle det nu hända något med min överordnade, så drabbar det även mig.
Likt en lavin, faller det på toppen drar detta med sig än mer och det faller nedåt, det drar med sig allting och skapar förödelse och detta fortgår tills dess att dess fart avtar.
Även bolag beskattas och deras anställda, innebär inte detta att de har samma rättigheter till stöd då det uppstår problem? Handlar det inte om solidaritet?
Som öppen liberal är jag förvisso för att staten ska vara så liten som möjligt, men vi betalar inte skatt idag för att staten ska kunna sitta på pengarna, det är till för att säkra vår välfärd.
Faller den översta biten faller alla bitar. Detta gäller oavsett kapitalism, socialism, kommunism eller liberalism.
Det som skiljer det kapitalistiska systemet från kommunism/socialism i det här fallet är att toppen av isberget inte är ett statligt bolag utan det är fria individer som kämpat sig dit där de är idag och att övriga delar utav världen gjort sig så beroende utav denna topp vilket skapat ett enda berg och ingen bergskedja har skapat denna enorma finansiella kris som vi ser idag.
Detta går att jämföra med Sverige i början av 90-talet, eller sovjet, där staten missköttes och resten av samhället föll.
På vilket sätt är då det socialistiska systemet säkrare än det kapitalistiska? Är vi idiotsäkra därför att det sitter en parlamentariker och bestämmer istället för en utbildad ekonomi som grundat en bank?
Nej.
Det finns alltid exempel på politiker som skulle kunna skapa lika mycket förödelse som denna finanskris nu gör.
Nåväl, vi kan ju vända oss till anarki så har vi utspridda små snöfläckar att trampa på om inte annat? Haha.
torsdag 2 oktober 2008
Youtubiana
Som trogen läsare utav SvD så har jag med nyfikenhet följt SvD's version utav Fredrik Strages "100 bästa musikögonblick" youtube-log.
Skillnaden dem emellan är att SvD istället för musikaliska ögonblick har valt att inrikta sig på politiska videoklipp.
Det här var dagens. Otroligt kul att se, enligt mig!
http://www.youtube.com/watch?v=mZiRiIpZVF4
Skillnaden dem emellan är att SvD istället för musikaliska ögonblick har valt att inrikta sig på politiska videoklipp.
Det här var dagens. Otroligt kul att se, enligt mig!
http://www.youtube.com/watch?v=mZiRiIpZVF4
torsdag 25 september 2008
Invandringspolitik & segregation
Svensk invandringspolitik har sedan länge varit ett hett ämne, enligt somliga - ett föredöme.
Och enligt andra raka motsatsen.
Tyvärr är det så att svenskarna idag är uppdelade i två läger, de som tycker att det fungerar bra och de som vill strypa invandringen till intet, i stort sett.
Men var hör man de röster som förespråkar förbättring av det systemet vi har idag och släppa än mer på tyglarna?
Många av oss glömmer idag att världens finans metropol är städer som NYC/Washington, Tokyo, London, Dubai, Hong Kong och snart Moskva och Peking.
Främst av dessa är NYC & Washington som går i spetsen för den i särklass allra starkaste affärsmarknad de senaste 100 åren, åtminstonde.
Och vad gör väl att det land de tillhör är såpass starkt, ekonomiskt?
Invandring.
USA är ett land som består utav endast invandrare och har haft nästintill fri invandring i flertalet år, till och med 2000-talet.
Förvisso vet man vad grunden till finanskrisen är men samtidigt kan man fråga sig om den mer och mer strikta invandringspolitik förvärrar landets chans till återhämtning - då flertalet andra länder nu erbjuder samma sak fast på ett enklare sätt?
Men att följa den fria invandringspolitiskabanan kan dock inte göras idag, jag tror att man måste börja med bostads och integrationsreformer för att sedan kunna tillåta fri invandring till Svea rike i syfte att sträva uppåt och följa med i världsutvecklingen.
Öppna upp för förändringar, öppna upp för ett bättre samhälle.
Och enligt andra raka motsatsen.
Tyvärr är det så att svenskarna idag är uppdelade i två läger, de som tycker att det fungerar bra och de som vill strypa invandringen till intet, i stort sett.
Men var hör man de röster som förespråkar förbättring av det systemet vi har idag och släppa än mer på tyglarna?
Många av oss glömmer idag att världens finans metropol är städer som NYC/Washington, Tokyo, London, Dubai, Hong Kong och snart Moskva och Peking.
Främst av dessa är NYC & Washington som går i spetsen för den i särklass allra starkaste affärsmarknad de senaste 100 åren, åtminstonde.
Och vad gör väl att det land de tillhör är såpass starkt, ekonomiskt?
Invandring.
USA är ett land som består utav endast invandrare och har haft nästintill fri invandring i flertalet år, till och med 2000-talet.
Förvisso vet man vad grunden till finanskrisen är men samtidigt kan man fråga sig om den mer och mer strikta invandringspolitik förvärrar landets chans till återhämtning - då flertalet andra länder nu erbjuder samma sak fast på ett enklare sätt?
Men att följa den fria invandringspolitiskabanan kan dock inte göras idag, jag tror att man måste börja med bostads och integrationsreformer för att sedan kunna tillåta fri invandring till Svea rike i syfte att sträva uppåt och följa med i världsutvecklingen.
Öppna upp för förändringar, öppna upp för ett bättre samhälle.
fredag 12 september 2008
Flumskolan
Äntligen - säger jag till skriftliga omdömen gällande uppförande.
Jag har likt alla andra gått i grundskolan i exakt 9 år.
Och i exakt 9 år har jag undrat varför jag eller mina vänner kunnat göra exakt vad vi velat, i stort sett.
I 8:an då jag fick betyg för första gången började jag även fundera på varför min bordsgranne, som pratar hela tiden, inte fick lära sig att vara tyst. Både för hans egen och min skull.
Från och med 8an, då allt detta prat om politik äntligen började klarna upp, har jag frågat mig varför lärare blir utpekade för att ha sagt åt dem, mina jämnåriga.
I åratal har utvecklingen i skolan, statistiskt sett, varit negativ.
Antalet som klarar av nationella proven i matematik, svenska eller engelska är inte längre lika högt som det var förut.
Och varför det frågar sig politiker, lärare och föräldrar?
Jag som själv har varit elev vet hur otroligt enerverande det var med elever som inte gör annat än att gasta och stoja i klassrum och än mer därtill med lärare som inte fick säga åt ordentligt.
Ifrågasatte man dessa elever så var svaret ofta att de "inte brydde sig" att det inte "spelar någon roll" eller att "kunskap är vad som räknas"
Nu inför Jan Björklund äntligen skriftliga omdömen som redovisas i termins betyg, detta måtte väl avskräcka litet? Men så gastar vänsterpartister från sin vrå "stämpla inte våra barn" och så vidare.
Vad är väl felet med att råda bukt på problemet, varför inte låta elever som hindrar andra från utveckling, avskräckas?
Jag har likt alla andra gått i grundskolan i exakt 9 år.
Och i exakt 9 år har jag undrat varför jag eller mina vänner kunnat göra exakt vad vi velat, i stort sett.
I 8:an då jag fick betyg för första gången började jag även fundera på varför min bordsgranne, som pratar hela tiden, inte fick lära sig att vara tyst. Både för hans egen och min skull.
Från och med 8an, då allt detta prat om politik äntligen började klarna upp, har jag frågat mig varför lärare blir utpekade för att ha sagt åt dem, mina jämnåriga.
I åratal har utvecklingen i skolan, statistiskt sett, varit negativ.
Antalet som klarar av nationella proven i matematik, svenska eller engelska är inte längre lika högt som det var förut.
Och varför det frågar sig politiker, lärare och föräldrar?
Jag som själv har varit elev vet hur otroligt enerverande det var med elever som inte gör annat än att gasta och stoja i klassrum och än mer därtill med lärare som inte fick säga åt ordentligt.
Ifrågasatte man dessa elever så var svaret ofta att de "inte brydde sig" att det inte "spelar någon roll" eller att "kunskap är vad som räknas"
Nu inför Jan Björklund äntligen skriftliga omdömen som redovisas i termins betyg, detta måtte väl avskräcka litet? Men så gastar vänsterpartister från sin vrå "stämpla inte våra barn" och så vidare.
Vad är väl felet med att råda bukt på problemet, varför inte låta elever som hindrar andra från utveckling, avskräckas?
onsdag 3 september 2008
"För lite"
På senaste tiden har alliansen gått starkt ut
och har då bland annat -
- ökat anslagen till forskning med ca 15 miljarder t o m 2012, vilket är mer än samtliga forskningspropositioner som framkom under socialdemokraternas 12 år vid makten
- satsat 1,8 miljarder på yrkesutbildningar via komvux
- utlovat sänkt skatt för pensionärer
Vid första anblick anser i vart fall jag att detta är helt och hållet på rätt väg men ändå är det socialdemokrater i alla hörn som skriker att det är "för låga skattesänkningar"
och så vidare - dubbelmoral eller dåligt försök till att baktala?
och har då bland annat -
- ökat anslagen till forskning med ca 15 miljarder t o m 2012, vilket är mer än samtliga forskningspropositioner som framkom under socialdemokraternas 12 år vid makten
- satsat 1,8 miljarder på yrkesutbildningar via komvux
- utlovat sänkt skatt för pensionärer
Vid första anblick anser i vart fall jag att detta är helt och hållet på rätt väg men ändå är det socialdemokrater i alla hörn som skriker att det är "för låga skattesänkningar"
och så vidare - dubbelmoral eller dåligt försök till att baktala?
SvD kultur - kulturlivet i kris
Såg precis på SvD kultur på kanal 8 där de diskuterade de uteblivna ekonomiska medlen till svenskt kulturliv och fördelningen utav det finansiella stöd som kultursektorn får och reagerade ganska kvickt på något som sades utav någon av de två "tycka-till" gästerna de hade bjudit in.
"Vi vill inte sätta upp stora föreställningar som drar in mycket pengar därför att små uppsättningar oftast håller högre kvalitet"
Idioti, det var min spontana reaktion.
Kvalitet är likt allting annat relativt och något som någon annan har rätt att stämpla, såvida det inte är en allmän åsikt.
Är det inte så att det är en kvalitet choklad då 500 personer är värda att betala 500 kronor för den snarare än då 50 personer är beredda att göra tidigare nämnda?
Självfallet är det som talar för kvalitet vad som tilltalar mängden, som sagt och ändå klagar hon på att det inte går att sätta upp tillräckligt många pjäser, om man inte sätter upp de populära som drar in pengar?
Personligen så håller jag med om att det är synd att det inte finns mer pengar till kultur i Sverige, fast endast för att mindre pjäser, et.c. inte får lika stor chans att sätta upp. Inte för att de skulle vara av högre kvalitet, för det är de inte, då drar de in mer pengar utan för att det inte ger personer i sammanhanget som är begåvade men ännu ej på topp chansen att visa upp sig.
"Vi vill inte sätta upp stora föreställningar som drar in mycket pengar därför att små uppsättningar oftast håller högre kvalitet"
Idioti, det var min spontana reaktion.
Kvalitet är likt allting annat relativt och något som någon annan har rätt att stämpla, såvida det inte är en allmän åsikt.
Är det inte så att det är en kvalitet choklad då 500 personer är värda att betala 500 kronor för den snarare än då 50 personer är beredda att göra tidigare nämnda?
Självfallet är det som talar för kvalitet vad som tilltalar mängden, som sagt och ändå klagar hon på att det inte går att sätta upp tillräckligt många pjäser, om man inte sätter upp de populära som drar in pengar?
Personligen så håller jag med om att det är synd att det inte finns mer pengar till kultur i Sverige, fast endast för att mindre pjäser, et.c. inte får lika stor chans att sätta upp. Inte för att de skulle vara av högre kvalitet, för det är de inte, då drar de in mer pengar utan för att det inte ger personer i sammanhanget som är begåvade men ännu ej på topp chansen att visa upp sig.
lördag 30 augusti 2008
Jämställdhetspolitik
Det går omöjligen att förneka att ett utav 2000-talets allra hetaste ämnen varit jämställdhet mellan kön, ras, sexualitet och så vidare.
Även för mig är detta en fråga som jag tagit till hjärtat och "bollat" med mig själv vid diverse olika tillfällen.
Sverige är idag känt som ett land där kvinnor och män kan vakna upp på i stort sätt lika villkor.
Ett land där vi kan känna oss som jämlikar och inte "de" eller "vi.
Hur kommer det sig då att frågan har vuxit sig såpass stor?
Det är svårt att förneka att det blivit en sorts trend att värna om lika villkor, en trend som även media har greppat för länge sedan.
Vi matas med statistiska undersökningar gällande ämnet till frukost, lunch och middag och påvisar ett tydligt fel, som måste rättas till. Kvinnor har nämligen inte samma snittlön som män, tar ut mer föräldraledighet osv.
För att påskynda processen och samtidigt vinna popularitet så kommer då politikerna med diverse olika förslag.
Många gånger har dessa förslag innefattat lagstiftade kvoteringar inom t ex föräldraledighet, regeringen, riksdag, etc.
Men är det rätt sätt? Jämställdhet stavas inte "tvång" men är snarlikt "kunskap"
Att istället lägga tid och pengar på information, kampanjer, osv skulle slå mycket hårdare i dagens samhälle då vi i det stora hela redan är ett utav de största länderna inom frågan.
Ett utav de stora problemen med olika löner har med mentalitet och utveckling att göra.
Män har i alla tider haft möjligheten att ta för sig och stå upp för sig och därmed komma längre i löneförhandlinger medan kvinnor inte är där riktigt ännu.
Med tid och information eller utbildningar i frågan kommer detta att förändras, det handlar mycket om tålamod.
Vad gäller föräldraledighet så handlar det i grund och botten om samma sak då de flesta familjer väljer att kvinnan stannar hemma därför att mannen har högre lön. Dock inte alltid.
Min åsikt i frågan skulle förvisso snarare vara att staten inte har med det att göra utan varje enskild familj har rätten att göra sina val då det gäller deras barn.
-Jimmy
Även för mig är detta en fråga som jag tagit till hjärtat och "bollat" med mig själv vid diverse olika tillfällen.
Sverige är idag känt som ett land där kvinnor och män kan vakna upp på i stort sätt lika villkor.
Ett land där vi kan känna oss som jämlikar och inte "de" eller "vi.
Hur kommer det sig då att frågan har vuxit sig såpass stor?
Det är svårt att förneka att det blivit en sorts trend att värna om lika villkor, en trend som även media har greppat för länge sedan.
Vi matas med statistiska undersökningar gällande ämnet till frukost, lunch och middag och påvisar ett tydligt fel, som måste rättas till. Kvinnor har nämligen inte samma snittlön som män, tar ut mer föräldraledighet osv.
För att påskynda processen och samtidigt vinna popularitet så kommer då politikerna med diverse olika förslag.
Många gånger har dessa förslag innefattat lagstiftade kvoteringar inom t ex föräldraledighet, regeringen, riksdag, etc.
Men är det rätt sätt? Jämställdhet stavas inte "tvång" men är snarlikt "kunskap"
Att istället lägga tid och pengar på information, kampanjer, osv skulle slå mycket hårdare i dagens samhälle då vi i det stora hela redan är ett utav de största länderna inom frågan.
Ett utav de stora problemen med olika löner har med mentalitet och utveckling att göra.
Män har i alla tider haft möjligheten att ta för sig och stå upp för sig och därmed komma längre i löneförhandlinger medan kvinnor inte är där riktigt ännu.
Med tid och information eller utbildningar i frågan kommer detta att förändras, det handlar mycket om tålamod.
Vad gäller föräldraledighet så handlar det i grund och botten om samma sak då de flesta familjer väljer att kvinnan stannar hemma därför att mannen har högre lön. Dock inte alltid.
Min åsikt i frågan skulle förvisso snarare vara att staten inte har med det att göra utan varje enskild familj har rätten att göra sina val då det gäller deras barn.
-Jimmy
fredag 29 augusti 2008
Och så hälsar vi...
Och så hälsar vi, det var i vart fall vad min egen mor sade då jag träffade nytt folk som liten pojke.
Det känns väldigt relevant just nu då jag suttit en stund och funderat på vad jag ska skriva
hur svårt var det egentligen?
Ett introduktionsinlägg och en hälsning känns ju så uppenbart då man tänker efter.
Det ni kommit till nu är hursomhelst min(Jimmys) egna blogg.
Vad handlar den om, vad är syftet?
Pftja, jag brukar ofta få höra att jag är en tankspridd person, fast likväl intresserar samma personer sig ofta för mina tankar.
Så varför inte bygga vidare på detta? Jag kommer alltså förmodligen att skriva om vad som går runt i min skalle och om vad jag har åsikt gällande diverse olika aktuella, inaktuella eller interna ämnen.
Vem är jag egentligen? Det var inte helt rätt av mig att missa introduktionen utav mig själv helt och hållet för den delen.
Jag är då Jimmy, 16 år.
Bor i Sollentuna och har precis påbörjat mina studier på Danderyds gymnasium.
I övrigt så är jag intresserad av saker så som kläder, politik, ekonomi, litteratur och historia.
Så länge jag håller bloggen igång tror jag att det kommer att vara omöjligt att missa vem jag är, vad jag står för osv så jag väljer att inte gå in mer än så på vem jag är.
"Säg adjö" är också något som jag fick banka in i skallen som liten.
Ciao", adjö, "bye", "au revoir", osv.
Det känns väldigt relevant just nu då jag suttit en stund och funderat på vad jag ska skriva
hur svårt var det egentligen?
Ett introduktionsinlägg och en hälsning känns ju så uppenbart då man tänker efter.
Det ni kommit till nu är hursomhelst min(Jimmys) egna blogg.
Vad handlar den om, vad är syftet?
Pftja, jag brukar ofta få höra att jag är en tankspridd person, fast likväl intresserar samma personer sig ofta för mina tankar.
Så varför inte bygga vidare på detta? Jag kommer alltså förmodligen att skriva om vad som går runt i min skalle och om vad jag har åsikt gällande diverse olika aktuella, inaktuella eller interna ämnen.
Vem är jag egentligen? Det var inte helt rätt av mig att missa introduktionen utav mig själv helt och hållet för den delen.
Jag är då Jimmy, 16 år.
Bor i Sollentuna och har precis påbörjat mina studier på Danderyds gymnasium.
I övrigt så är jag intresserad av saker så som kläder, politik, ekonomi, litteratur och historia.
Så länge jag håller bloggen igång tror jag att det kommer att vara omöjligt att missa vem jag är, vad jag står för osv så jag väljer att inte gå in mer än så på vem jag är.
"Säg adjö" är också något som jag fick banka in i skallen som liten.
Ciao", adjö, "bye", "au revoir", osv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
