Flumskolan

Äntligen - säger jag till skriftliga omdömen gällande uppförande.

Jag har likt alla andra gått i grundskolan i exakt 9 år.
Och i exakt 9 år har jag undrat varför jag eller mina vänner kunnat göra exakt vad vi velat, i stort sett.
I 8:an då jag fick betyg för första gången började jag även fundera på varför min bordsgranne, som pratar hela tiden, inte fick lära sig att vara tyst. Både för hans egen och min skull.

Från och med 8an, då allt detta prat om politik äntligen började klarna upp, har jag frågat mig varför lärare blir utpekade för att ha sagt åt dem, mina jämnåriga.
I åratal har utvecklingen i skolan, statistiskt sett, varit negativ.
Antalet som klarar av nationella proven i matematik, svenska eller engelska är inte längre lika högt som det var förut.
Och varför det frågar sig politiker, lärare och föräldrar?
Jag som själv har varit elev vet hur otroligt enerverande det var med elever som inte gör annat än att gasta och stoja i klassrum och än mer därtill med lärare som inte fick säga åt ordentligt.
Ifrågasatte man dessa elever så var svaret ofta att de "inte brydde sig" att det inte "spelar någon roll" eller att "kunskap är vad som räknas"
Nu inför Jan Björklund äntligen skriftliga omdömen som redovisas i termins betyg, detta måtte väl avskräcka litet? Men så gastar vänsterpartister från sin vrå "stämpla inte våra barn" och så vidare.
Vad är väl felet med att råda bukt på problemet, varför inte låta elever som hindrar andra från utveckling, avskräckas?